Ordboken

Tittar man på torpinventeringar eller håller på att släktforskar träffar man ofta på ord man inte träffat på tidigare.

Nedanför ligger en liten ordbok på några vanliga ord och deras förklaringar.

A

Allmänningar
allmänningar var gemensamma för en grupp av personer, en mark som ägs eller utnyttjas av en samfällighet. Det kunde vara en by, byallmänning, en socken, sockenallmänning, ett härad, häradsallmänning eller ett landskap, landsallmänning. Allmänningar skiftades successivt bort under 1700-, 1800- och 1900-talet men det återstår ofta många allmänningar än idag.

B

backstuga
bodde i stugor på annans mark utan att bruka bondens jord som torparna eller var i dennas tjänst som statarna. För att spara in byggnadsmaterial till minst en vägg grävde man ofta in stugan i en backe eller reste den mot en lodrät bergvägg. De som bodde där kallades för backstugusittare.

Några menar att det var den blivande torparens första bostad, han bodde där ensam och allena när han röjde mark och skaffade fram virke från skogen till den planerade stugan. Någon jord att bruka fanns inte för backstugusittaren, men intill stugan kunde han dock sätta lite potatis och andra rotfrukter för det egna behovet. Backstugusittaren var tillbakasatt i samhället och levde ofta som fattighjon, men om han hade ork och kraft arbetade han tillfälligt på någon gård, såg eller som kolare.

besutten
sades en bonde vara som ägde jordbruksfastighet som försörjde familjen och gav avkastning nog för att också klara skattskyldigheten.

bomärke
en enkel tecknad figur eller initialer, som användes av icke skrivkunniga i stället för namnteckning, ägaremärke på lös egendom.

båtsman / soldat
Soldatlivet lockade bondsöner med äldre bröder, bonddrängar och soldatsöner. Fram till början av 1800-talet var det inga svårigheter att få tag på soldater. Men allt efter som möjligheterna, dels till emigration till Amerika och dels till arbete inom industrien ökade, blev det svårare att rekrytera.

Den nye soldaten/båtsmannen var ofta mot 20 år gammal, när han antogs, och bönderna såg gärna att han redan då hade familj, som kunde sköta torpet. Hade han familj skulle det göra honom mindre rymningsbenägen. Om soldaten var ogift, såg gärna rotebönderna och andra sockenbor, att han gifte sig med änkan till den stupade soldaten. På så sätt behövde inte byn/socknen betala fattighjälp till änkan och barnen.

Den viktigaste delen av soldatens olika löneförmåner var torpet. Men det fanns möjlighet till undantag, att bönderna i stället skulle förse soldaten med hus eller hemvist. Roten skulle hålla med uniform och den skulle vara snygg, gärna moderiktig, för att imponera på motståndaren. Uniformen förvarades i en rotekista hos Rotemästaren. Först under 1800-talet blev det vanligt att soldaten själv fick ansvara för den. Uniformen fick inte användas i vardagslag.

När båtsmannen / soldaten flyttade in i torpet fick han ett speciella soldatnamnen. Namnet följde, precis som torpet och ägorna, innehavaren av en viss rote. När en båtsman slutade, övertog näste soldat både namnet och torpet. Huvudsyftet var att kaptenen lätt skulle kunna skilja sina soldater åt. Det fanns säkert flera som hade samma namn.

H

husförhör
prästernas kontroll av församlingsbornas innanläsnings- och katekeskunskaper. Påbörjades 1686 och upphörde undan för undan efter 1888, då bötesstraffet för frånvaro slopades.

härad
gammal administrativ enhet omfattande ett antal socknar. Området anses ibland vara av äldre ursprung än socknarna. I de äldsta diplomen nämns vanligen inte vilken socken en person kommer ifrån utan vilket härad. Häradet var länge en juridisk indelning med häradsrätt.

Häradet hade i äldre tid vissa religiösa, judiciella, administrativa, militära och kommunala uppgifter. Dessa har undan för undan minskat i omfattning. Kvar stod långt in i vår tid den för släktforskare intressantaste, den rättsvårdande, under ledning av häradshövdingen och som redovisas i bl.a. domböcker.

L

lycka
mindre åkergärde eller ängsgärde avser vanligen en nyupptagen marken den är ofta inhägnad.

M

mantal
beteckning för jordegendoms storlek. Ett mantal ansågs under 1600-talet kunna ge uppehälle åt en familj och samtidigt kunna bära en fastställd skatteenhet. För ett mantal krävdes då 6-12 tunnor utsäde i god jord. År 1684 fastställdes 1/4 mantal som minsta storlek vid hemmansklyvning. Stadgan om laga skifte 1827 ställde kravet att varje hemmansdel skulle föda sina brukares familj och bära åvilande skatt. 1881 medgavs uppdelning i mindre hemmansdelar. Frälsejord fick av hävd fritt klyvas.

P

patronymikon
tillnamn bildat efter faderns förnamn med tillägg av -son eller -dotter. (Per Larssons söner kallades Persson och hans döttrar Persdotter.)

R

rote
ett par, liten grupp, tropp; del av ett område (t ex av socken), som höll en soldat eller underhöll sina egna fattiga. Även för skolundervisning, katekesförhör, brandskydd mm. var socknarna indelade i rotar. I Stockholm förekom roteindelning för folkbokföring fram till 1926.

S

statare
Det var arbetare på botten av det svenska samhället, hel- eller halvårsanställd lantarbetare på större egendom. De hindrades länge från att organisera sig och fick en del av sin lön i form av stat, som betyder lön i form av naturaförmåner. De hade alltså små chanser att arbeta sig upp och få det bättre. Systemet med statare avskaffades inte förrän 1945

T

torp
under medeltid termen för en nybygd gård. Under 1500- och 1600-talet en beteckning för en mindre gård på 1/4 mantal eller mindre. Från och med 1600-talets slut avses med torp vanligen en underliggande enhet, vanligen ej skattlagd. Dock ofta med dagsverkesskyldighet mot huvudgården. Alltefter var torpet var beläget brukade man skilja på jordbruks -och skogstorpare

U

undantagsstuga
stuga för "undantagsfolket", dvs den gamla ägarefamiljen, som överlämnat gårdsbruket mot kontrakt på bostad, bränsle och andra naturaförmåner till döddagar.

V

valloner
Vallonerna har sedan mycket lång tid tillbaka sitt hemland i södra och sydöstra Belgien och i angränsande delar av Frankrike. De är ett blandfolk av kelter, germaner och romare. Många valloner invandrade (inkallades) från 1618 till de mellansvenska järnbruken, där deras yrkesskicklighet fick stor betydelse för den svenska järnhanteringen.

Z

zigenare
en kringflackande folkspillra, som ursprungligen kom från Pakistan, varifrån de utvandrade för ca 1000 år sedan. Till Sverige kom de i början av 1500-talet. År 1637 utfärdades här en förordning att alla zigenska män skulle hängas och kvinnorna landsförvisas. Förordningen följdes inte. Numera är de flesta svenska zigenare bofasta.