Gamleby Folkpark

Börja försiktigt men satsa friskt

Till styrelsen valdes Karl-Erik Månsson, ordf. Bertil Larsson, Helge Glemfors, Runo Pettersson, Nils Lindholm, Harry Karlsson och Ivar Carlsson.

Det bör nämnas att föreningen var opolitisk, vilket var ovanligt på den här tiden.

Redan första året blev lyckat för Gamleby folkpark, ett 20-tal arrangemang som samlade 18 300 personer. Huvuddelen var danskvällar med populära orkestrar. Artister premiäråret var Bertil Boo, Spelmansflickorna, Gösta Knutsson och Sigge Fürst, utöver detta gästade orkestrar som Seymours med Kerstin Dellert och Thore Ehrlings.

En mycket lyckad start för Folkparken, de hade ju också god hjälp av att det redan fanns en dansbana och en liten scen, byggda 1937, att tillgå.

Ekängen

var långt före folkparkens tillkomst festplatsen i Gamleby, först ut var Gamleby Skyttegille, bildat 1890, som ordnade sommarfester vid Nygårdsängen, som platsen då kallades.

Se bilder på Gamleby Hembygdsförenings bildgalleri.

Första gången en dansbana omnämns är i en annons från juli 1909 i skyttegillets egna tidning "Fältropet". Här utlovas dans och olika slags folknöjen som dragkamp, säcklöpning och "zigenarläger".

Affischer från tiden  utlovar också  tombola, kaffe och underhållning med "utmärkt musik". Nästa dansbana byggdes 1921 på den plats där folkparken nu ligger. Platsen var väl vald, den låg skyddad och borde inte störa samhällets innevånare. För det mesta var det lokala enskilda spelemän som engagerades eller också Gamleby musikkår. Denna musik var inte bara utmärkt, ekonomiskt var det också bra, i kassaboken kan man se att orkestrar utifrån, t.ex. Emilssönerna från Överum kostade hela 54 kronor medan Axel Anderssons sextett som underhöll på invigningen den 23 juli fick 20 kronor i gage.

var det namn som festplatsen gick under. I mitten av 30-talet övertog Idrottsföreningen ruljangsen och en ny dansbana med tak byggdes, denna användes ända fram till 1993 då den brann ner. Festplatsen fick nu namnet Idrottsparken, ett namn som användes fram till 1948. Det byggdes också en mindre scen, som var i bruk fram till 1954 då den nuvarande byggdes. Invigningen av den nya scenen skedde för övrigt den 12 juni med Carl Zellers "Fågelhandlaren".

I regel hade festplatsföreningen inga egna arrangemang utan man hyrde ut parken till andra föreningar. Intresset för de olika tillställningarna var stort och publiktillströmningen god. Detta gjorde att Runo Pettersson hösten 1947 samlade representanter från klubbar och föreningar på biblioteket för att kolla intresset för bildandet av en folkparksförening.

Det blev Runo Pettersson och Bertil Larsson som satte sin prägel på den fortsatta verksamheten under de följande 20 åren. Den befintliga scenen var för liten för de större sällskapen, och därför stod en riktig teaterscen överst på önskelistan. Efter mycket förberedelser och med stöd av Gamleby kommun och med massiva frivilliga insatser stod den nya scenen klar till Valborgsmässoafton 1955.

En ny epok inleddes och publiken kunde bjudas på teater, operett, musik och balett och inte minst revy.

I parkstyrelsens gästvänliga och vidsynta attityd ingick att man vid utländska artisters besök flaggade med den aktuella nationsflaggan utanför folkparken. En gång fick emellertid detta en oväntad och inte helt trevlig påföljd. När Sovjetvariete´n  skulle framträda 1955 beslöt man att smycka olika platser i samhället med den sovjetiska flaggan, t.o.m. utanför kommunalkontoret vajade den.

Reaktionen lät inte vänta på sig, allmänhet och lokalpress protesterade. Detta var då det kalla kriget var som kallast och någon vecka efter fick föreningens ordförande besök från säkerhetspolisen på sin arbetsplats. Efter föreställningen hade en kommunistsympatisör överräckt blommor och nu misstänkte man att de kunde ha innehållit hemliga meddelanden.

1962 gästades parken av mer än 43 000 personer, Sveriges television uppmärksammade parken och gjorde ett särskilt program "Parkfolk". Publikrekordet det året tog Mike London känd från TV-serien Bröderna Cartwright, 5 280 personer besökte parken den kvällen.

Nu kände man sig mogen att rikta blickarna mot USA, legender som Count Basie, Quincy Jones, Woody Herman och Glenn Millers orkester (bilden till vänster), för att bara nämna några, hörde till gästerna under 60-talet.

- Vi ville verkligen ge publiken valuta för entrépengarna, mottot var bra artister och bra orkestrar samma kväll, säger Runo Pettersson. Mäkta populär var dansorkestern Arne Hardes från Linköping, vissa år spelade dom upp till 10 gånger i parken.

Genom det stora jazzintresset inte minst hos Arne Andersson, som bland andra så småningom tog över efter Runo och Bertil, kom folkparkspubliken att få uppleva världsartister som t.ex. Dizzy Gillespie, Meynard Fergusson och Fips Fleischers.

Gamleby kan också skryta med att Sveriges artister 1972 utnämnde parken till årets Folkpark./p>

Välbesökta var också de revyer, varietéer och amatörtävlingar som anordnades. Vem minns inte Malmstenstruppen, Sovjetvarie´ten eller revyer som Casinorevyn och inte minst Tjaddenrevy´n.

Sommaren 1979, var att anordna en kulturvecka. En vecka med olika tema för varje dag. Ett nytt programinslag som infördes var underhållning för barn, veckan blev mycket uppskattad och samlade över 3000 personer.

Under 80-talet fortsatte man att satsa på barn, t.ex. var föreställningarna med Astrid Lindgrens sagofigurer mycket populära.

Konst

I folkparken fanns också en konstutställningslokal i anslutning till scenhuset, där man varje säsong visade utställningar valda efter olika teman. Lokala konstnärer och utställningar med barnteckningar samsades med konst från Föreningen för bildande konst och från Folkrörelsernas Konstfrämjande.

Bredden och framsyntheten var påfallande, som exempel på arrangemang kan nämnas en internationell vårsalong från 1958 med originalverk av Picasso, Lege´r, Chagall och Marino. Samma år visades FIB:s konstklubbs utställning av Oscar Cleves satirteckningar liksom färggrafik från Konstfrämjandet.

År 1960 inrättades ett konstnärsstipendium på 1000 kr, som kom att delas ut vid säsongsavslutningen i parken flera år framåt.