Hugo Pettersson har 1987, i samband med att Hembygdsföreningen arrangerade intervjuer med äldre Gamlebybor, berättat om Gamleby Elektricitetsverk, där han en gång arbetat och med tiden fick titeln övermontör. Han var dock inte elektriker och hade inga behörigheter i yrket. Hugo engagerade sig tidigt i föreningslivet, blev kommunalpolitiker med många kommunala uppdrag och ordförande i många nämnder. Han har, ofta tillsammans med sin ”parhäst” Karl- Erik Månsson, anställd som kommunalkamrer 1946, betytt mycket för Gamlebys utveckling och expansion från 1950- talet och framåt. Äldre Gamlebybor tänker på Hugo när de ser vattentornet; det kallas nämligen i folkmun för ”Hugos hatt”. Hugo var också en duktig musiker på instrumenten fiol och cello. De uppgifter han lämnade under intervjun med honom har sedan kompletterats och bearbetats. Hans bror, Osvald Pettersson, var rörmokare och trotjänare vid Gamleby Mekaniska Verkstad.

De första elektriska lamporna tändes i Stockholm den 16 september 1891. Embryot till Gamleby Elektricitetsverk tillkom i början av 1900- talet, då den första kraftstationen byggdes i Gamleby Mekaniska Verkstad, eller som det då hette: AB Gamleby Elektricitetsverk och Mekaniska Verkstad. När det var gott om vatten drevs elverket med en vattenturbin, som fick sitt vatten och sin fallhöjd från den intilliggande kvarndammen i Gamlebyån. Dammen låg i höjd med verkstadens nordvästra gavel. När vattentillgången var otillräcklig använde man en ångmaskin, placerad i den östligaste delen av det som sedermera blev bilverkstad, som då fick driva en generator. Troligen var det när ångmaskinen tillkom, som den intilliggande kvarnen elektrifierades. Därefter kunde allt tillgängligt vatten ledas genom vattenturbinen, eftersom kvarnen då inte längre behövde vatten till sin drift. Dammen torde därefter endast ha bestått av ett utskov (anläggning för att reglera vattenflödet), som bestämde nivån på vattenspegeln, och därmed tillhandahöll det tryck, som drev turbinen. Det var 127 volts likström som producerades. Ett likströmsnät är känsligt för ändringar i belastningen, som medför spänningsvariationer. För att upprätthålla en någorlunda konstant spänning behövde systemet därför övervakas och regleras, vilket skedde genom att man med en ratt släppte på mer eller mindre vatten till turbinen eller ånga till ångmaskinen.

Över dammöppningen fanns endast två plankor, som passerande personer måste balansera på för att undvika att falla ner i vattnet. På Åbysidan och alldeles intill dammen ovanför barriären, låg två tvättstugor, som användes av hushållen i köpingen. Tvätten sköljdes i dammen och klappades där. Fallet och dammen togs troligen bort redan under 1930- talet och omkring 1955 kulverterades och fylldes nedre delen av själva dambassängen med jord och blev utrymme för Mekaniska Verkstadens materialgård.

Troligen var det 1916-17 som disponent Julius Holmström på Corneliusbolaget startade Elektricitetsverket för brädgårdens elbehov genom att bygga en ångkraftstation i anslutning till brädgården i den byggnad, som långt senare skulle inrymma Crom & Nickel. Byggnaden var då försedd med en hög industriskorsten och fick under en period sitt bränsle i form av kutterspån, som blåstes från hyvleriet till kraftstationen i en rörledning, monterad i luften ovanför brädgårdens staplar. Elektricitetsverket hade en ångmaskin på 100 hästkrafter plus de 50 hästkrafter som från början fanns på Mekaniska Verkstaden. Kraftstationen var i drift till 1936 och skorstenen revs i slutet av 1940- talet. Kraftstationen överlevde alltså den stora branden i brädgården 1920.

Under ångmaskinperioden arbetade man 15 timmar om dygnet. Fram till 1936 levererades likström till anslutna fastigheter inom Municipalsamhället i ett nät, som var ganska illa konstruerat. Om avbrott inträffade någonstans fanns det få eller inga möjligheter att via omledning kunna reducera problemen för abonnenterna. 1926 kom Forsaströms Kraft AB med 220 volt växelström, som installerades först i de delar av samhället, som dittills inte varit elektrifierade och anslutna till Gamleby Elektricitetsverk. Under ganska många år fanns det i Gamleby således samtidigt två olika elsystem, 127 volt likström och 220 volt växelström. Åbyskolan var den sista installationen som hade likström, vilken övergavs 1936. Ett kännetecken för de till likströmsnätet anslutna fastigheternas gruppcentraler var, att de hade dubbla säkringar, dvs. såväl fasen som nollan var avsäkrade. Pga. de nämnda spänningsvariationerna i likströmsnät kunde förbrukningen av säkringar där vara ganska hög och säkringarna fick en mer kritisk funktion än i växelströmsnätet. Troligen var det därför som de på nämnt sätt var dubblerade.

Revisionssekreterare A.H. Sjöstrand på Vartorp var den förste som fick elström utanför köpingen. Hagaområdet fick elström 1921 och därefter Stäket, Solna och Ekängen. 1937 fick Ullevi by elström och 1938 Casimirsborg. Samma år, 1938, infördes hushållstaxa, vilket för Gamlebys del innebar 9 kronor per rum och 6 för mätaren. År1938 monterades också den första elspisen in hos fru Sigrid Malmberg, gift med målaren och möbelhandlaren Herbert, föräldrar till Uno, Henry, Birger och Vanda.

År 1962 byggdes ett ställverk, vilket uppköptes av Forsaström Kraft AB 1965. Ett 27 timmars strömavbrott under en storm 1959 var den värsta katastrofen under Hugo Petterssons 30- åriga ansvar för elförsörjningen i Gamleby.

Hugo Pettersson 1962 – artikel i Västerviks-Tidningen

Oktober 2020. Nedtecknat av Bo Johansson/Torbjörn Lanzén