Linberedningen i Gamleby och Tjust-Frukt eller ”Mosen”

Linberedning

Under första världskriget väcktes insikten om behovet av inhemsk linberedning i Sverige. I Arbrå i Hälsingland hade man sedan mitten av 1800-talet en maskinell beredningsanstalt för lin, men sedan den brunnit 1860 utan att byggas upp, saknade landet industriell lingarnsframställning. En kort period från 1912 fanns det dock en ”anstalt” för linberedning vid Nygård vid Dynestadvikens södra strand, strax norr om Gamleby. Där producerades spinnfärdig lintåga under tre år.
Maskinparken bestod av tysk bråkmaskin, svingskäktstolar och en äldre sorts beredningsmaskin.
En ny fabriksbyggnad uppfördes 1917 men tyvärr eldhärjades den efter bara  tre månader och verksamheten upphörde.

Linets blå blomma lyste dock fortfarande från fälten i Tjust, och bristen på inhemsk textil gjorde sig påmind.
År 1919 tog Landshövding John Falk initiativ till Kalmar Läns linodlarförening. Ett år senare stod fabriken färdig, byggd i rött tegel vid Garpedansbergets fot på vid samhällets västra utfart.

Traktens odlare levererade råvaran, i handlingar uppges att ”stora mängder såväl rötat som delvis orötat lin förädlades till spinnbar lintåga”. Den närbelägna Gamlebyån användes som rötplats. Efter beredningen gick en del lin tillbaka till odlarna medan större delen blev till garn och vävnader i Dalsjöfors fabriker.

Någon lysande affär blev det dock inte för föreningen, och verksamheten växte sig aldrig stor.
I april 1938 såldes fabriken. Föreståndaren Seth Björk köpte fastigheten för 20 000 kr utan ”inkråm”.
Linodlarföreningen upplöstes 1941 och landshövdingen Falk skriver i sitt tackbrev till Seth Björk att han ”framgent räknar hågkomsten av N.Kalmar län och dess befolkning som en stor tillgång, som mer än något annat utgör en strålande ljusglimt i hans 21-åriga landshövdingegärning.

Tjustbygdens Fruktförening

En tillgång för bygden var entreprenören Björk, som tog nya tag och såg nya möjligheter för industriell utvinning av den bördiga Tjustjorden.
Redan på 20-talet hade Tjustbygdens Fruktförening hyrt vinden på linfabriken för packning av äpplen och torkning av sekunda frukt. Fruktskördarna var stora i Tjust och även bär, odlade och vilda borde tas till vara ansåg Björk och 1930 stod en ny fabrik byggd i rött tegel färdig intill den gamla linfabriken.

Saft, sylt och fruktmos blev de nya produkterna, som levererades till bagerier, restauranger och sjukhus och så småningom till detaljhandeln, svamp och bär konserverades.
En verksamhet beroende av blommor och bin. I början låg personalstyrkan på c:a 25 personer men säsongsberoendet gjorde att det som mest var 120 personer som arbetade på Tjust-Frukt.
Och arbetade gjorde man, år 1930 t.ex. köpte föreningen in inte mindre än
30 ton bär, hallon, körsbär, vinbär, lingon, 290 ton äpplen och 38 ton päron.

Med mjölkbil , trampcyklar, bussar och tåg och fraktades råvarorna in till Gamleby från Tjustbygden men även från andra håll i landet.
Verkmästarna kom från Tyskland, Ryssland, Österrike och någon från Ungern, de kom med egna specialiteter och gastronomiska nyheter, det tillverkades t.ex. pickels som man knappast tidigare hade hört talas om.
Men bland allt gott som lämnade ”mosen” var det ändå marmeladen som blev det mest minnesvärda.

Konfektmarmelad gjord på äpplen och smaksatt med råpressade bär. Tärningsmarmeladen i trälådor och Odessamarmeladen gjuten i formar bidrog till framgångarna.
Ett problem uppstod vid andra världskriget, bindemedlet i marmeladen, agar-agar, utvunnet ur japanskt sjögräs gick inte längre att importera, och tillverkningen fick tillfälligt läggas ner.
Men tiderna förändras och under 50-talets snabba industriella utveckling blev den småskaliga tillverkningen, inriktad på kvalitet och hantverk olönsam och 1963  stängdes Tjust-Frukt.
Fastigheten såldes och en ny era med Akzo Nobel färgindustri tog sin början.