Samtal om det gamla Gamleby den 27 jan 1987.

Kvarnen är Gamlebys äldsta industri från 11-1200-talet. Bo jonsson Grip, som ägde nästan hela norra länsdelen, ägde också kvarnen, som hörde till Åby. Åby kallades Gamla gård i motsats till Nygård. Det finns en mur längs med kvarnhuset, som hör till den gamla kvarnen som gick över ån.

Nuvarande hus byggdes på 1800-talet. År 1838 var varenda kvarn skattebelagd och är det ända in i nutid. Numera får kvarnarna betala en förmalningsavgift på 100 kr per 100 kg spannmål.
År 1936 togs fallet bort; det hade dragit 3 vattenhjul. Fallhöjden var 4,12 meter. Man började med el år 1937.

Förr maldes brödsäd med kvarnsten av kalksten och fodersäd med en av sandsten. Flinta och smärgel ingick sedermera i gjutna kvarnstenar. Förr fanns här flera sjöar som försåg ån med vatten. Kvarnen byggdes om på 30-talet. Man satte in ett valsverk. Då började kvarnens storhetstid. Mjölnaren fick ett visst mått av det han malde, fyra kappar per tunna. Det kallades för tull.

Vid lastbryggan vid Mekaniska Verkstaden band man hästarna. Mjölnar Behrent hade på sin tid ett stall för en ko, som var väldigt snuskigt. Det fanns en smedja vid kvarnen. 1942 började Nils Jonasson i Gamleby. När han byggde garage hittade han kolstybb efter smedjan. 1920 fanns det två ångpannor. Man klappade byk i vattenrännan vid kvarnen. Före Mekaniska Verkstaden var där ett sågverk. Fabian Larsson filade sågen. Elverket startades av Cornelius. Slaktarna hade el till köttkvarnen.

På 30- och 40-talet fanns inga hemkvarnar. Bönderna kom en gång per vecka med tre säckar var. (Den första strömmen i Gamleby kom härifrån. Den kostade 40 öre per kwh) På 30-40 talet fanns i norra länsdelen omkring 40 kvarnar. Bönderna lät mala sitt eget mjöl. En i Frödinge och en i Melby i Ukna finns fortfarande kvar. Underlaget för kvarnarna försvann i och med att lantbrukarna skaffade egna kvarnar eller kanske rent av köpte färdigt kraftfoder till sina djur.

Under krigsåren var det arbete med att klippa ransoneringskort. Kvarnen servade fröken Jonsson på folkhögskolan. Man åkte omkring och synade mjölnarnas böcker. Kontrollanterna var trevliga och hjälpsamma. 1943-44 var det som sämst. Mjölnaren fick blanda havre och råg i vetemjölet. Veteeftermjöl skulle blandas i rågmjölet. Det förra var alldeles svart. Till jul skulle man mala rågen på vetemjölskvarnen. Stålkvarnsmjöl kallades det. Stålkvarnsbröd bakades bara till jul.

Nils Jonasson slutade med sin kvarnrörelse 1984 och därmed gick en mer än 700-årig kvarntradition i graven.

Vill du läsa om mjölnarana från början på 1700-talet klicka här