Smeder och hovslagare

Smederna tillverkade, lagade och vässade redskap för lantbrukare, gjorde byggnadsdetaljer och fungerade även som hovslagare, vilket innebar att de bl.a. köpte hästskor, som formades. De flesta smeder lärde sig detta under rekryten vid kavalleriet. Att vässa och lägga på plogbillar var en uppgift för smederna även under traktortiden, ända fram till 1960- talet.

I Lugnet fanns smidesmästare G.A. Svensson, far till Gillis Svensson på Mekaniska Verkstaden. Smedjan fanns i de lokaler på Odensvivägen 12, som under 1900- talets andra hälft skulle inrymma Gösta Jonssons plåtslageri. G.A. Svensson bodde på övervåningen i samma hus som smedjan.

I Ekängen höll smidesmästare Ture Wettström till på Loftagatan 26 i den röda byggnad, som ligger på en villatomt snett emot uppfarten till Folkparken och Tjustvallen. Ytterligare en smedja i Ekängen låg på den smala landremsan mellan Loftagatan och Gamlebyviken, ungefär där Loftagatan börjar svänga uppför backen mot Ekängen.

I Eldslösa, mellan ån och järnvägen, låg Eldslösa Smedja. Harald Stale, tidigare lärare på Folkhögskolan, skrev år 1973 i Västerviks- Tidningen bl.a. om smedjan i Eldslösa följande (återges i sammandrag): Smeden, som var en fordrande mäster och far, hade tre söner: Frasse, Kalle och Anders. Frasse gjorde ingenting, stammade, bar ibland vatten åt ”herrskaperna”, när han var full raglade och sjöng han på gatorna. Kalle ”Kalle Rolig” vandrade omkring på landsbygden med en stor låda på ryggen, innehållande säkerhetsnålar, knappar, trådrullar o. dyl. som han sålde.  Anders, ”Anders i smeja”, som var lite klokare, sattes tidigt i lära av fadern och arbetade i smedjan till vuxen ålder, därefter arbetade han mesta tiden hos bönderna på gårdarna Eldslösa och Högsby. Anders spelade ibland upp till dans på sin fiol i paviljongen ute vid Ekängen.

I Hagnäset vid Hagnäsvägen, mitt emot Hagnäsgårdens parkering, fanns det borrsmeder med namnet Larsson, som tillverkade navare, alltså borrar med trähandtag. En av dem var far till journalisten, författaren och Gamlebyskildraren Sune Garpenby, född Larsson. På Åkaregatan fanns det ytterligare en smedja.

Det smidesföretag, som funnits längst i Gamleby, torde vara Dahlströms Smedja, som verkat över flera familjegenerationer. Företaget grundades år 1897 av bysmeden Anders Petter Dahlström, född 1846 i Nygård, och var från början en enkel bysmedja, belägen på Hagnäsvägen 9, i dag bor Gunnar ”Skruven” Nilsson på adressen. Anders Petters son Sköld, född 1879, övertog företaget, som på 1920- talet flyttades till dåvarande Västerviksvägen 37, snett ovanför Brandstationen, i dag Segelrumsvägen. Efter Sköld drev hans son Torsten, född 1914, smedjan på Västerviksvägen fram till 1979, då de nya verkstadslokalerna på Härstads industriområde togs i bruk. I lokalerna på Västerviksvägen fanns även en bilverkstad och på övervåningen drev Torstens bror Birger en radioaffär. Från att tidigare tillverkningen handlat till största delen om byggnadssmide, reparations- och serviceverksamhet, är det sedan Skramstadsbron byggdes 1959 tillverkning och reparation av broräcken som gäller. Torsten drev rörelsen fram till mitten av 1980- talet, då sönerna Hans och Anders tog över. Företaget såldes 2009 och försvann därmed ur släktens ägo.

Skomakare

Förr åkte skomakarna runt och tillverkade skor till de anställda på gårdarna. En del av de anställda ville ha skor som en del av lönen. Skomakaren stannade på de olika gårdarna i ungefär en vecka, och hann då tillverka ca sex par skor, alltså en form av serietillverkning. På Hamngatan fanns under första halvan av 1900- talet ett flertal skomakare. Den siste av skomakarna på Hamngatan hette Durke, som arbetade i huset Hamngatan 10. Melker Jakobsson var skomakare och bodde i Ekängen. I huset där tidigare Siverts café låg på Storgatan 5, alltså huset efter Tingshuset (det s.k. Hornwallska huset), jobbade en skomakare, och i Lugnet, på Odensvivägen, fanns skomakare Wotz, som, när inte skorna var färdiga i tid, sa: ”strunt till skomakare, som inte kan ljuga lite”. Skomakare Hyllman har haft skomakarverkstad både i sitt bostadshus i Haga och i Gamlebys första posthus, det s.k. Hammarlundska huset på Storgatan invid gamla Folkhögskolan, som revs 1963. Erik Johansson höll till på Tallgatan i den gula huslängan, som fortfarande ligger i korsningen mellan Tallgatan och Södra Vägen. Ytterligare en skomakare var verksam på Åkaregatan 2 i f.d. Bladströms hus. Skomakare fanns även på ”Snippen” invid kyrkan, i Skramstad, Hagalund och i Lilla Hammar (Andersson på ”Bronken”). I Stångeland startade på 1920- talet den mångkunnige Sköld Kristiansson sin verksamhet och sysslade med så skilda verksamheter som skomakeri, radioreparationer och hårklippning,

Skräddare

Från gamla tidningsannonser framgår, att under första decenniet av 1900- talet fanns Karl J. Hammarlunds Skrädderiaffär & Klädeshandel, Sven Karlssons Skrädderiaffär samt Melker Nilssons Skrädderiaffär, den senare inhyst i Skyttepaviljongen. När de startade och hur långt fram i tiden dessa affärer var verksamma har inte kunnat konstateras. De fiolspelande bröderna Ljungborg och Lövgren hade sitt skrädderi vid det gamla torget bredvid Kurt Karlssons bokhandel (de hette Johansson tidigare) och var också enligt tidningsannonser verksamma under första decenniet av 1900- talet, och sannolikt fram till en bit in på 1930- talet. En son till ytterligare en bror Johansson fick gå i lära hos skräddarna, men han flyttade senare till Åtvidaberg. I Eldslösa verkade skräddaren Severin Pettersson, som bodde i huset Högsbyvägen 6, och även i Solna fanns det en skräddare. Vid Rosenborg i Fästad fanns skräddaren Adrian Pettersson från 1906, som bl.a. hade uniformsskrädderi som en specialitet. Han avled 1939.

 

Sömmerskor

Annie Andersson, som bodde i Lugnet, Repslagarbacken 7, och var gift med Andersson på ”Bronken”, var kappsömmerska. Karin Ask, som också bodde i Lugnet, Repslagarbacken 4, var sömmerska. Sömmerskor var också Frida Nilsson, som gick hem till folk och sydde, Lilly Larsson, Maja Hyllman, Lisa Larsson, Greta Sjöberg i Granhagen, och Hörnvall.

Glansstrykerskor

Glansstrykerskor strök i första hand stärksaker, såsom skjortbröst, kragar och manschetter. Anna och Lotten Andersson hade sin verksamhet i huset Loftagatan 1, mittemot dåvarande apoteket. Verksamheten övertogs senare av Esther Pettersson, fru till taxichauffören Simon Pettersson, han med den hesa rösten.

Tvätterskor

Affärerna C.O. Tolf (sedermera Edströms) och Hederstedt vid gamla torget hade varsin tvättstuga invid ån. Karin Elmquists mamma, som bodde i Lugnet på Odensvivägen, var tvätterska. Manglar fanns i uthuslängan inne på gården bakom dåvarande apoteket på Loftagatan 4. Konsum, som före 1972 låg på Järnvägsgatan, där Josua nu finns, hyrde ut sin elektriska mangel, som fanns i lagerbyggnaden.

Repslagare

I Rumskil vid Skarpetorp fanns en repslagare som hette Lindström. Han tillverkade även pisksnärtar. Slutet på hans liv blev sorgligt, han tog det sista rep han slog till att hänga sig själv i. Längst uppe i Lugnet, alldeles under berget och i änden av Repslagarbacken, hade William Johansson sitt repslageri. Repbanan, ca 50 meter lång och belägen bakom hans bostadshus, som står kvar, löpte längs med och var upphängd i ett antal stora tallar, vilka stod i rak linje. För tillverkningen användes s.k. ”kardeler” av hampa eller bomull, som tvinnades till rep. På 1940- talet lades repslagerierna ner när Wahlbäcks i Linköping startade sin verksamhet.

Kopparslagare/Plåtslagare

Axel föddes 1867 i Falerum, där fadern Anton Efraim Kernell hade ett koppar- och plåtslageri. Familjen flyttade 1869 till Gamleby där fadern fortsatte sin verksamhet vid nedre delen av Hamngatan i en fastighet, som låg på den nuvarande parkeringsplatsen, mittemot Rosendalsbron. Gustav Kernell, som var en tio år äldre bror till Axel, övertog koppar- och plåtslageriet efter fadern. Axel utbildade sig till plåtslagare i Köping under två och ett halvt år och återvände sedan vid 19 år fyllda 1896 till Gamleby. Han övertog så småningom plåtslageriet efter brodern Gustav, som startade ett häståkeri. Axel drev sitt plåtslageri under många år, hans specialitet var små plåtkaminer, men han utförde också alla andra förekommande arbeten. Ture Johansson, född 1881 i Linköping där han gick i plåtslagarlära hos Ekmans Plåtslageri, kom till Gamleby 1919 och arbetade hos Axel Kernell en tid. Långt senare övertog Ture Johansson Kernells rörelse, vilken han i sin tur överlät till sonen Birger ”Putte- plåt” Johansson och hans kompanjon Ivan Ericsson, vilka flyttade verkstaden från Hamngatan till Hantverkshuset när detta stod färdigt i december 1954. Verkstadsfastigheten, som även inrymde BR. Sahlströms Målerifirma (Mattias, Eugen och Olle), revs 1956. Axel bodde med sin fru Jenny många år i huset där i dag restaurang Monte Cristo finns. Jenny hade där en modeaffär.

En annan kopparslagare, Gunnar Tingström, hade sin verkstad i det vita huset på vänster sida omedelbart efter uppfarten till Folkparken, Loftagatan 23. Han bodde i huset bakom verkstaden, Loftagatan 25. Tillverkningen bestod av vattenreservoarer, expansionskärl, grytor, kittlar m.m.

Som tidigare nämnts drev Gösta Jonsson ett plåtslageri uppe i Lugnet på Odensvivägen 12 under andra halvan av 1950- talet. Där arbetade även en tid hans son Willy.

Sadelmakare

Under de första decennierna av 1900- talet hade Carl Hjelm en Sadelmakeri & Möbelaffär alldeles i början av Hamngatan från torget räknat. Den verksamheten upphörde vid Hjelms död 1930. Hans dotter Albina innehade en Hatt- och Mössaffär. Halvor och Helge Petterssons pappa satt hos Hjelms och sydde, liksom senare Ingvald Pettersson och Folke Lanzén, den senare både sadelmakare och tapetserare. Ingvald Pettersson var ända in på 1950- talet verksam som sadelmakare i gamla posthuset på Storgatan, Hammarlundska huset, där skomakare Hyllman satt i andra änden under en tid. Efter Hyllman flyttade Gillis Jakobsson in i samma lokal och tillhandahöll där skrivmaterial till folkhögskoleelever. Folke Lanzén fortsatte som tapetserare till början av 1960- talet. Det fanns flera sadelmakare både i tätorten och ute i bygden. Sadelmakarna åkte under de första decennierna av 1900- talet även omkring till gårdarna och sydde nya och lagade gamla seldon.

Slaktare

I början av 1900- talet fanns det ett flertal slakteri- och charkuteriaffärer i Gamleby, vilka köpte upp slaktdjur, vanligen nötkreatur och svin, men i en del fall även hästar och får. I tidskriften ”Härolden, minnesblad vid Gamleby Skyttegilles fosterländska fest den 11- 12 aug. 1906”, finns tre annonser betr. slakterier och charkuteriaffärer, nämligen A. Sigfrid Wid, W. Ågren & C:o, samt P. A. Nilsson. Om A. Sigfrid Wid saknas uppgifter.

Fadern till Werner Ågren, slaktaren Karl Johan Ågren, född 1849 och död 1896, flyttade till Gamleby 1879 och bosatte sig på köpingen No 16 B vid nedre delen av Hamngatan, i dag Hamngatan15. Werner Ågren, född 1874, var äldre bror till Axel Ågren, född 1879. Sannolikt förhåller det sig så, att Karl Johan startade slakteriverksamheten, vilken senare drevs som W. Ågren & C:o av bröderna Werner och Axel. Werner flyttade år 1908 till Björnsholm och startade där en slakteri- och charkuteriaffär i det lilla gula huset på Häggvägen, som står kvar, på vänster sida efter bron över ån. Axel fortsatte verksamheten på Hamngatan, vilken upphörde i början av 1950- talet. Under några år innan affären upphörde arbetade där bl.a. charkuteristen Nils Dunderberg från Västervik och ”Nisse på macken” från Björnsholm.

Uppe i lugnet hade slaktare P. A. Nilsson, född 1858, en ”Kött- fläsk- och korfaffär” samt ett slakteri. Charkuteriaffären låg på Odensvivägen, mellan järnvägen och där tidigare Tjust Frukt fanns. Sannolikt låg slakteriet på samma plats. Enligt uppgift i tidigare utgåva av detta kapitel om ”Hantverkare” låg det även ett slakteri i närheten av Wilhelm Johanssons repslagarbana. Huruvida detta eventuellt var Nilssons slakteri har inte gått att få klarhet i. P. A. Nilsson bodde själv i Lugnet, Repslagarbacken 7. Han byggde senare huset Loftagatan 5, i vars bottenplan han inredde en modernare charkuteriaffär. Efter hans död övertog sönerna Erik och Torsten affären, Bröderna Nilssons Charkuteriaffär, sedermera ÖAF Livsmedel. Den affären övertogs år 1967 av PK Sjöberg, som drev den till 1972 då PK Sjöberg flyttade till det nybyggda Centrumet.

Utöver den egna slakteriverksamheten bedrev slaktarna även handel med kött, som levererades av bönderna runtomkring från deras hemslakt.

Under den stora manövern 1937 tog militärmakten hand om många slakterier för att kunna förse sina mannar med kött. Förr hade många hushåll sin egen gris som slaktades vid högtidligare tillfällen, inte minst vid jul.

Oktober 2020 Skrivet av Bo Johansson/ Torbjörn Lanzén